Älskling, köp grönbuddha till mig

Äntligen lördag! Vi börjar dock bli lite förkylda här. Fru Swedenfarang är på butiken och arbetar och jag sitter här i soffan med laptopen. Jag har egentligen inte så mycket att säga idag. "På västfronten intet nytt". Förutom en rolig sak som hände igår när jag skulle åka hem från jobbet. Frugan ringde och bad mig köpa hem lite grönbuddha. Va, grönbuddha, frågade jag. Ja, det finns på Ica. Glöm inte och köpa det. Å så avslutade hon samtalet illa kvickt. Hmm, nu var jag totalt förvirrad. Vad tusan är grönbuddha? Jag fick ringa tillbaka, men inget svar. Väl inne på Ica fortsatte jag klia mig i huvudet. Lång kö, mycket folk och ingen jäkla grönbuddha. Vad är grönbuddha för något?! Törs jag ens fråga någon ur personalen. Nä, så jag provade och ringa igen. Nu fick jag äntligen ett svar. Och här ser ni resultatet av inköpet. Ett paket grönbuddha. Som helt enkelt visade sig vara BÖNGRODDAR.

Det var en lugn hemmakväll. Lite Lets Dance på tv fick bli kvällens avkoppling. Den där bonden är verkligen en hejare. Riktigt mediakär. Snart kanske han kan ha en egen dokusåpa hemma på gården sin.

Helt plötsligt inser jag att min kärlek har varit på toaletten ovanligt länge. Så jag drar mig dit för att upptäcka att hon har förvandlats. Säga vad man vill om thai och deras innovativa förmågor. Men detta slog allt. Hon hade gjort en ansiktsmask av toalettpapper och ägg. Herregud, det var länge sedan jag skrattade så tårarna forsade. Det var inte heller det lättaste att ta bort masken efteråt. Så nu ska jag strax åka in och köpa ett gäng ansiktsmasker som vi kan ta på oss ikväll.

Önskar er alla en trevlig lördag!

Farangspöken tycker om Thailändskor

Dagen har varit full av aktiviteter. Klockan är nu 22.00. Tror inte jag har tid att ens skriva allt som har hänt. Men det har varit en trevlig dag. Litet kortfattat så började dagen med att det idag är Internationella Modersmålsdagen, vilket jag upptäckte vid min morgonrutin - läsa tidningen på bussen tills jag nästan spyr av åksjuka. I varje fall tog jag med mig mina elever för att fira denna dag. Väl framme vid evenemanget så får jag höra att det ska bjudas på lite Thai-uppvisning. Trevligt! Åh vilken tur att jag hade kameran i jackan. Men, jag börjar bli så fruktansvärt le min kamera. Bara suddiga foton. Nu är jag jävligt sugen på att köpa en ny, eventuellt en Nikon D40. Dock så visade Fru Swedenfarang senare på kvällen att hon även har fingerfärdighet vad det gäller kameraoptik. Så nu blir bilderna bra igen. Khop khun khrap teerak.

Fru Swedenfarang kikade in en sväng men hon var tvungen att springa tillbaka till jobbet så hon såg inte dansen. Men jag vet att hon inte gillar det nämnvärt. Det är väl som att titta på folkdans för oss. Något som jag inte alls är speciellt intresserad eller fascinerad av. Men för en annan thailandsbesatt så är dessa tillfällen en ypperlig chans att insupa lite thai-feeling. Alltså, ibland är man mer thai än vad frugan är. Hur som helst så var det en trevlig uppvisning, men SKITKAMERAN kunde inte fånga deras rörelser. Så ni får nöja er med bilden ovan . Dansant va? Fru Swedenfarang hittade dagen till ära en gammal SFI-kamrat, en tjej från Ecuador. En supertrevlig amiga som nu jobbar som moderspråkslärare.

Dagen fortsatte med arabisk sång, portugisisk sång, norsk sång, albansk dans, persisk sång med mera. Men jag kunde inte för hela världen förstå varför jag började känna mig så fruktansvärt stressad. Svetten började rinna längs efter ryggen, andningen blev tyngre, en panikliknande känsla började infinna sig.
Vad tusan är det som händer? Hjärtat? Är det dags nu? 28 år bara!!!

Till slut fattar jag vad som pågår. Jo, medans uppträdandet på scenen pågår så är det inte en enda person i publiken som är tyst. De tittar inte ens. Vafan! Håll käften! Vilket jävla tjatter, precis som att alla hade en mikrofon inopererad. Hur nonchalant kan man vara? Konferenciern fick till och med försöka väcka uppmärksamhet genom att ropa ut ett HEEEEJ var gång hon gick upp på scenen. Ett rungande hej ljöd tillbaka från åhörarna. So what.. det var samma visa igen sekunden efteråt. Jädrans dövöron. Så himla trist och otacksamt för de som uppträdde. Skärpning till nästa år!

Bakläxa!

I varje fall så har jag fått en bakläxa och en brasklapp. Gårdagens foto från butiken där frugan arbetar var inte bra nog. Hon var, som sagt, för tjock. Allt enligt hennes egen utsago. Så jag blev obönhörligen tvingade att gå till butiken idag för att ta ett nytt foto och ersätta det gamla. Sagt och gjort. Så här är det nya fotot. Men det gamla får ligga kvar någon dag till, tills Fru Swedenfarang blir fysiskt övertygande... (se tidigare inlägg nedan).

Dagen fortsatte med att Micke och Joy kom på besök. Joy och Micke ska snart ha en hasip hasip. Man blir faktiskt lite avundsjuk. Vi fick även äran att se ett ultraljudsfoto av det lilla undret. Dock lyckades jag med konststycket att tyda lillens hand som ett huvud. Man är ju en klantskalle som vanligt.

Kvällen toppades av Joy´s förklaring till att varför hon inte är rädd för spöken i Sverige. Jo, det är nämligen så att farangspöken tycker om thaitjejer. Ingen idé att vara rädd alltså.

Men allt spöksnack skärrade frugan som efter att Joy och Micke hade åkt hem ropade ett litet ängsligt hallå från toan. Allt för att försäkra sig om att jag var i närheten.

God natt och dröm....sött! Buuuuhhuuuu....

Fotnot: Swedenfarang själv stoltserar i sin nya och rosa "kungatröja" på fotot.

Det är sanook mak att arbeta!

Visst ser de glada ut?
En asiatisk affär verkar vara ett toppenställe att arbeta på. Sprang dit på lunchen idag och i en hastig rörelse tog jag den här suddiga bilden. Dags att investera i en ny kamera snart.
Fru Swedenfarang har som sagt påbörjat sin praktik så jag var tvungen att se hur hon hade det, blev genast bjuden på mat av de söta tjejerna. Tyvärr hade jag redan inmundat min lunch.
Fru Swedenfarang och hennes vietnamesiska kollega tycks trivas väldigt bra med varandra. Jag har precis fått dagens rapport av frugan. Kan inte annat än le och njuta av hennes iver. Hon är verkligen på bra humör nu.

När frugan såg bilden så utbrast hon: Gud vad tjock jag är, på ren svenska. Men herregud, hur kan nån som väger knappa 50 kg påstå att hon är tjock? Men tydligen är en anorexi-liknande kropp det mest optimala i Thailand. Gud så sexigt, eller? Men, våra referensramar är ju inte de samma. Själv föredrar jag en mörkare hy. Men nej då, solen undviks helt och hållet. Ingen samvaro på stranden här inte.

Dessutom ska det smetas in, hör och häpna, WHITENING lotion. Har du någonsin sett det här hemma? Det går inte ihop för mig att någon vill bli mer vit. Men som sagt, allt som har varit rätt och fel för mig är inte längre något rättesnöre. Thailand är lite av upp och nervända världen för mig nuförtiden. Jag trodde att jag hade börjat känna landet och dess kultur. Förut var jag en liten kaxig LOS-expert...

Men tamejtusan så fel jag har haft. På senare tid har jag insett att ju mer jag lär känna mitt kära Thailand och dess kultur, desto mindre förstår jag. Jag kan nog aldrig uttala mig som thailandsexpert igen.

Är jag en liten negativ svenne nu? Nä, absolut inte, eller det kan väl inte jag avgöra. MEN det är ju dessa små saker som gör det så förbaskat roligt, givande och stimulerande att få leva ihop med en thailändsk kvinna. Hon är allt jag vill ha och samtidigt allt jag inte förstår.
Helt enkelt en underbar person.

Det kryllar av thai som pratar thai

I min stad kryllar det av thailändskor. De driver fram i flock på stadens gator. Alltså, det är riktiga gäng. Tror aldrig jag har sett en ensam thaitjej i city. Nä, minst 5-6 stycken är de. Jag vet vilka de är, de kan knappt prata svenska. En del har bott i över 10 år här. Men vägrar att umgås med andra än thai. Mitt ex. var också thai. Hon var med i gänget. Dålig svenska efter 7 år här. Sen klagar de att de inte kan svenska tillräckligt bra...Men umgås med några svenskar då!.....suck :P

Fru Swedenfarang umgås inte heller med svenskar. Helt okej för mig, hennes gäng är en mix. Det är brasilianskor, peruanskor, filipinskor, chilenskor m.m. Men inga svenskar, förutom min familj då. Syrran är ju toppen för henne. Jag tror de gillar varandra. Nåja, trots denna multinationella mix så är det toppen för hennes språkutveckling. De snackar enbart svenska med varandra. Kanske inte det optimala när de är alla nybörjare, men istället sporrar de varandra. Perfekt!

ps. Jag svor lite på thai ikväll, inte populärt. ds.

Jag vill svära på Thai!

Jag får inte svära. På thai alltså. Fru Swedenfarang blir helt enkelt skitsur om jag säger ett svärord på thai. Då visar jag inte respekt bla bla. Men hon svär på svenska utan vidare.
Så jag brukar fråga henne, varför svär du på svenska om jag inte får göra det på thai?

Jamen, säger hon, det är ju för att när jag svär på svenska så känner jag ingenting. Nä, precis, menar jag. Same same for me juh! Nä det är inte samma sak säger hon surt tillbaka.

Nähä, "same same" gäller alltså bara för thai. Thailändska svärord får inte yttras av en farang.

Schysst!

Nåja, så är det bara. Så ni vet.
Same same but different...

ps. på bilden från igår var Fru Swedenfarang egyptisk thaitjej på den svenska isen. ds.

Praktik, eller chit chat?

Klockan 10.00 ska frugan börja sin praktik. Hon går en butikssäljarutbildning via AMS nu. Det var inte det enklaste att hitta en praktikplats för henne. Hon har verkligen kämpat. Men nu är det klart och hon börjar idag. De första två veckorna ska hon vara på en asiatisk affär och resterande 10 veckor på en stor klädkedja. Tror nog att praktikens innehåll på den asiatiska affären mer eller mindre kommer att handla om tjejsnack.
Dock är det tur att den inte är thailändsk, utan vietnamesisk. Så hon måste prata svenska. Men det blir nog ännu bättre när hon får jobba i den svenska butiken.

Hon är verkligen modeintresserad. Dock dömmer hon alltid ut den svenska klädstilen.

Tur är väl det!

Skulle kunna bli dyrt annars. Ska försöka hinna ner till henne en stund på lunchen och ta nåt foto. Om jag får tillåtelse av Fru Swedenfarang...

Up to you!

Första gången jag kom i kontakt med uttrycket var vid min första resa till Thailand. En Tuk-Tuk envisades säga "up to you" när jag ville ha priset för en resa från hotellet till MBK. Vadå upp till mig? J,a men då är det ju gratis. Eller inte...

Jag erbjöd då den solbrända och ärrade chauffören 100 baht. Varvid han svarade "not ok". Nähä, hur mycket ska du ha då? "Up to you" blev svaret igen. Behöver jag tillägga att jag inte åkte med honom, BTS Skytrain fick bli mitt alternativ och har så förblivit.

"Up to you", det var populärt igår. Men nuförtiden sägs det på svenska. "Upp till dig" eller "om du vill". Hon har bott här i ett år nu. Hon hanterar svenskan över förväntan bra, SFI är avklarat, ibland för bra. Men det är en annan historia. I allafall skulle vi åka och handla igår. Men jag vaknade vanan trogen relativt sent på min första lediga dag för veckan. Klockan 11.00 frågade jag, ska vi åka och handla idag? Svaret: Om du vill. Javisst, jag vill ju det. När ska vi åka då? Upp till dig! Ja, men det är ju du älskling som vill åka. Ja, men jag ska läsa lite först. Hon läser Ringaren i Nottredam, på svenska. Bravo! Den har jag inte ens läst själv.

Två timmar går. Fortfarande läser hon. Hon brukar i regel kunna läsa 6-7 timmar i sträck.
Ska vi åka frågar jag. Ja, om du vill, säger hon mjukt. Nu börjar jag bli lite less. Vadå upp till mig, det är ju du som vill åka. Okej läs lite till då, jag har ingen brådska.

Klockan 15.00 och tiden börjar rinna ut. De stänger ju snart. Kom så åker vi säger jag, redo med skorna. Näe, får jag som svar, jag är lite lat nu. Det visar sig till slut att allt "up to you" var egentligen ett uttryck för att hon hade blivit bekväm i sängen med boken och inte alls vill åka.

Se där, klarspråk är inte thailändarens främsta verktyg vid alla tillfällen.

Vi stannade hemma.